Havre är grymt nyttigt; det innehåller B- och E-vitaminer, nyttiga fettsyror och betaglukaner som anses sänka kolesterolhalten och stabilisera blodsockret.
Perfekt alltså - tyvärr dock inte så himla lätt att få i sig om man inte gillar havregrynsgröt...
...eller är hemmabagare!
En näve havregryn (eller två eller tre) smyger man lätt ner i vilken bröddeg som helst utan att det märks på annat sätt än att brödet blir saftigare och lite fylligare. Smaken av havre krockar heller inte på något sätt med andra smaksättningar som frön, nötter eller kryddor.
Mitt nyttigaste tips är alltså att ha havregrynspåsen i närheten av mjölpåsarna; när du använder mjöl så komplettera alltid med havre!
torsdag 31 december 2009
onsdag 30 december 2009
Slickepott
Slickepotten är en kär vän. Egentligen heter det nog degskrapa, men på 70-talet när jag var liten hette det slickepott och så får det vara.
Eftersom jag gillar att använda slickepotten istället för slev att röra med har jag lyckats smälta sönder några då jag optimistiskt haft plastmaterial rätt ner i heta grejer som kola. Nu har jag lärt mig att aldrig köpa annat än silikon. Man får pynta upp runt hundralappen, men de pengarna är väl använda (egentligen är det ju inte mycket att bråka om - vad får man för en hundralapp? 1½ portion på McD? En biokväll utan godis?).
Det som numera blir döden för mina slickepottar är när dottern entusiastiskt ska skrapa rent skålar med dem och därefter b-i-t-a för att få i sig sista gnutta smaskig smet eller vad hon nu kladdar med. Inte ens silikon klarar av vassa små mjölktänder...
Storleken förresten, storleken spelar roll. Rosti, som ju är mest kända för Margaretheskålarna, gör även slevar och slickepottar. De har en pyttemodell som jag föll pladask för... Med facit i hand kan jag konstatera att den står bara och ser söt ut, för den är värdelös att jobba med.
En slickepott ska vara rejäl, tro mig!
Eftersom jag gillar att använda slickepotten istället för slev att röra med har jag lyckats smälta sönder några då jag optimistiskt haft plastmaterial rätt ner i heta grejer som kola. Nu har jag lärt mig att aldrig köpa annat än silikon. Man får pynta upp runt hundralappen, men de pengarna är väl använda (egentligen är det ju inte mycket att bråka om - vad får man för en hundralapp? 1½ portion på McD? En biokväll utan godis?).
Det som numera blir döden för mina slickepottar är när dottern entusiastiskt ska skrapa rent skålar med dem och därefter b-i-t-a för att få i sig sista gnutta smaskig smet eller vad hon nu kladdar med. Inte ens silikon klarar av vassa små mjölktänder...
Storleken förresten, storleken spelar roll. Rosti, som ju är mest kända för Margaretheskålarna, gör även slevar och slickepottar. De har en pyttemodell som jag föll pladask för... Med facit i hand kan jag konstatera att den står bara och ser söt ut, för den är värdelös att jobba med.
En slickepott ska vara rejäl, tro mig!
måndag 28 december 2009
Linfrö
Linfrö är en riktig favorit! Vacklar vilket jag gillar bäst; krossat eller helt. På senare tid har det slagit mig - varför antingen eller när man kan få både och?!
Hela linfrön går rätt igenom och ger härlig massage till tarmarna. Man bör blötlägga fröna innan man använder dem; tag dubbelt så mycket vatten som frön och låt ligga ett par timmar innan de får åka ner i degen. Fibrerna i fröet bildar gelé tillsammans med vattnet, det blir som en härlig slajm-gegga att pytsa ner i degen.
Vill man åt det götta inne i linfröet köper man färdigkrossade frön. Inuti ryms protein, fibrer, mineraler och fleromättat fett - massor av nyttigheter!
Har man i linfrö i ena eller andra formen blir brödet man bakar saftigare och mer hållbart än utan. Dessutom blir det godare!
Jag brukar använda totalt max en deciliter frön till en deg, i linfrö finns nämligen ett ämne som omvandlas till blåsyra så man ska inte överdosera...
Hela linfrön går rätt igenom och ger härlig massage till tarmarna. Man bör blötlägga fröna innan man använder dem; tag dubbelt så mycket vatten som frön och låt ligga ett par timmar innan de får åka ner i degen. Fibrerna i fröet bildar gelé tillsammans med vattnet, det blir som en härlig slajm-gegga att pytsa ner i degen.
Vill man åt det götta inne i linfröet köper man färdigkrossade frön. Inuti ryms protein, fibrer, mineraler och fleromättat fett - massor av nyttigheter!
Har man i linfrö i ena eller andra formen blir brödet man bakar saftigare och mer hållbart än utan. Dessutom blir det godare!
Jag brukar använda totalt max en deciliter frön till en deg, i linfrö finns nämligen ett ämne som omvandlas till blåsyra så man ska inte överdosera...
fredag 18 december 2009
Julbak
Ska erkänna/medge att jag ställer mig skeptisk till hela de här julbaksgrejen... Kakor och bullar är ena delen; plötsligt tvingas alla kavla, trilla, rulla och grädda massa små deg- och smethögar som inte på något sätt har någon likhet med bilden i kokboken. Besvikelsen är total, temperaturen i köket maximal och blodtrycken farligt nära döden.
Phu.
Det andra delen är bröden; vört- och russinspäckade skapelser som smakar mysko och har konsistens som inte alls är som Skogaholms. Stabbigt, kladdigt, smuligt.
Urk.
Min enda eftergift till julens bakyra är att jag bakar baguetter i halvstorlek och i dem har jag torkade fikon klippta i småbitar. Serveras med god ost framåt kvällskvisten - det är mumsmums för vuxna det!
Phu.
Det andra delen är bröden; vört- och russinspäckade skapelser som smakar mysko och har konsistens som inte alls är som Skogaholms. Stabbigt, kladdigt, smuligt.
Urk.
Min enda eftergift till julens bakyra är att jag bakar baguetter i halvstorlek och i dem har jag torkade fikon klippta i småbitar. Serveras med god ost framåt kvällskvisten - det är mumsmums för vuxna det!
måndag 14 december 2009
Jäst
Det är känsligt, det där med jäst. Många hardcorebagare - speciellt surdegsprofeterna - rynkar på näsan åt de små svamparna medan många amatörer tvärtom vräker i jäst för att det ska jäsa bättre och gå fortare.
Jag balanserar på en tunn tråd här. Jag litar fullständigt på min surdeg men vill ändå ha i en nypa jäst "för säkerhets skull". Oftast tar jag en liten nypa, typ 1/10-dels paket, ner i min fördeg och sen ingen alls i själva huvuddegen. Huvuddegen stärker jag upp med något sött (honung, sirap, råsocker eller nå´t) eftersom lite sött förstärker jästens effekt. Man behöver inte vara orolig för att det ska smaka sött, en matsked äts lätt upp och förbrukas av jästen.
Hittills har jag aldrig haft problem med jäsningen - ibland har det tagit lite tid att få fart på jäsningen och ibland har jag varit tvungen att jäsa i rumstemperatur istället för svalt, men förr eller senare så har mina degar alltid lyft.
Två kommentarer:
* Varför jag är så sparsam med jästen? Det är verkligen ingen principsak utan enbart en rädsla att det ska smaka just jäst. Helt enkelt för att jäst smakar urk.
* Det är slösigt att ta en nypa jäst och sedan kasta resten, jag har mitt paket i en liten plastburk och där håller den sig bra länge.
Jag balanserar på en tunn tråd här. Jag litar fullständigt på min surdeg men vill ändå ha i en nypa jäst "för säkerhets skull". Oftast tar jag en liten nypa, typ 1/10-dels paket, ner i min fördeg och sen ingen alls i själva huvuddegen. Huvuddegen stärker jag upp med något sött (honung, sirap, råsocker eller nå´t) eftersom lite sött förstärker jästens effekt. Man behöver inte vara orolig för att det ska smaka sött, en matsked äts lätt upp och förbrukas av jästen.
Hittills har jag aldrig haft problem med jäsningen - ibland har det tagit lite tid att få fart på jäsningen och ibland har jag varit tvungen att jäsa i rumstemperatur istället för svalt, men förr eller senare så har mina degar alltid lyft.
Två kommentarer:
* Varför jag är så sparsam med jästen? Det är verkligen ingen principsak utan enbart en rädsla att det ska smaka just jäst. Helt enkelt för att jäst smakar urk.
* Det är slösigt att ta en nypa jäst och sedan kasta resten, jag har mitt paket i en liten plastburk och där håller den sig bra länge.
onsdag 9 december 2009
Lantmännen
Lantännen har en ganska skön kampanj på gång just nu. Det är en affisch med en väljäst deg och texten lyder något i stil med ”Kan din terapeut ersättas av en deg?”. Det ligger nog inte så lite i det där; att knåda en deg smidig och se den jäsa är sällsynt meditativt och lugnande. Det kanske inte löser några problem, men nog dämpar det upprörda känslor..?
För egen del tror jag att diverse degar räddat mig från att säga och göra många dumheter!
För egen del tror jag att diverse degar räddat mig från att säga och göra många dumheter!
tisdag 1 december 2009
Bröd för alla sinnen
En bok som så vitt jag vet inte fått någon uppmärksamhet alls i pressen är ”Bröd för alla sinnen” av Stina Algotson m.fl. (Gullers förlag 2008). Det är synd, för där har vi en bok som verkligen fungerar både som inspiration och som receptbank.
Den är rätt traditionell; först lite inledning om hur back-to-basic det är att baka, sen kommer en pliktskyldig, kortfattad genomgång av ingredienser och tekniker och därefter recept. Här och där finns texter insprängda, de handlar om människor som gjort bakning till en livsstil… Inget som sticker ut sådär konceptmässigt alltså…
…men…
Bilderna är fantastiska! Jag går så långt så att jag säger att det nästan doftar om dem! Det är verkligen inte så himla enkelt att på bild efter bild visa ena limpan efter andra utan att krystat slänga in en blommig assiett hit eller snirklig korg dit. I den här boken behöver man inga trix, man lyckas ändå! Är det ljuset? Eller är det kärlek i varenda brödbit? Inte vet jag – betyget på bilderna blir fem degskrapor!
Recepten är varierade men alla lockande och rätt enkla. Inga mystiska ingredienser, inga fantasitemperaturer i ugnarna (i många böcker står det ”värm ugnen till 300 grader” – vem får upp sådana temperaturer i ett vanligt svennebanan-kök?), variation med allt från mer traditionella till lite utsvävningar med frukt, grönsaker och annat. Olika former, olika pynt, olika tekniker. Något för alla utan att bli spretigt.
Fem degskrapor för recepten med!
Summa summarum – ska jag ge bort en bok till någon som är sugen på att komma igång med bakning ligger den här nära till hands!
Den är rätt traditionell; först lite inledning om hur back-to-basic det är att baka, sen kommer en pliktskyldig, kortfattad genomgång av ingredienser och tekniker och därefter recept. Här och där finns texter insprängda, de handlar om människor som gjort bakning till en livsstil… Inget som sticker ut sådär konceptmässigt alltså…
…men…
Bilderna är fantastiska! Jag går så långt så att jag säger att det nästan doftar om dem! Det är verkligen inte så himla enkelt att på bild efter bild visa ena limpan efter andra utan att krystat slänga in en blommig assiett hit eller snirklig korg dit. I den här boken behöver man inga trix, man lyckas ändå! Är det ljuset? Eller är det kärlek i varenda brödbit? Inte vet jag – betyget på bilderna blir fem degskrapor!
Recepten är varierade men alla lockande och rätt enkla. Inga mystiska ingredienser, inga fantasitemperaturer i ugnarna (i många böcker står det ”värm ugnen till 300 grader” – vem får upp sådana temperaturer i ett vanligt svennebanan-kök?), variation med allt från mer traditionella till lite utsvävningar med frukt, grönsaker och annat. Olika former, olika pynt, olika tekniker. Något för alla utan att bli spretigt.
Fem degskrapor för recepten med!
Summa summarum – ska jag ge bort en bok till någon som är sugen på att komma igång med bakning ligger den här nära till hands!
lördag 28 november 2009
Solroskärnor
Eftersom jag ju avskyr när det smular väljer jag ofta att baka in frön och gryn istället för att ha dem som tjusigt pynt ovanpå. Samtidigt undviker man också att behöva lurpassa på brödet i ugnen så att inte det fina pyntet bränns!
En av mina favoriter är solroskärnor; de är tillräckligt stora för att ge tuggmotstånd, tillräckligt små för att inte behöva hackas sönder. Smaken brukar beskrivas som nötaktig - jag vet inte det jag, men varför inte..?
Näringsmässigt innehåller de massa bra saker som proteiner och mineraler, dessutom fettsyror men mest nyttiga sådana.
En intressant grej jag noterat är att bröd med solroskärnor i ofta verkar jäsa mer på höjden än på längden och/eller bredden. Det blir helt enkelt mycket bulligare limpor om man vräker i en näve solroskärnor eller två. Det är för övrigt de proportionerna jag använder till en normalstor deg, en till tre rejäla grabbnävar! Mums!
En av mina favoriter är solroskärnor; de är tillräckligt stora för att ge tuggmotstånd, tillräckligt små för att inte behöva hackas sönder. Smaken brukar beskrivas som nötaktig - jag vet inte det jag, men varför inte..?
Näringsmässigt innehåller de massa bra saker som proteiner och mineraler, dessutom fettsyror men mest nyttiga sådana.
En intressant grej jag noterat är att bröd med solroskärnor i ofta verkar jäsa mer på höjden än på längden och/eller bredden. Det blir helt enkelt mycket bulligare limpor om man vräker i en näve solroskärnor eller två. Det är för övrigt de proportionerna jag använder till en normalstor deg, en till tre rejäla grabbnävar! Mums!
måndag 23 november 2009
Jäsning
Mina degar får jäsa länge, jättelänge. Brukar göra min deg, ställa in den i kylen eller ut på balkongen nå´n timme eller två eller tre eller mer, baka ut den och sen ytterligare en jässväng på en-två-tre timmar eller kanske en hel natt.
Känner jag mig entusiastisk häller jag ut degen på mjölat bakbord då och då. Jag låter den rinna ut till en stor fyrkantig kaka, kanske drar jag lite i den för att göra den större, och sen viker jag ihop den;
- en tredjedel från höger över mitt-tredjedelen
- en tredjedel från vänster över höger-tredjedelen
- en tredjedel från ovan över mitt-tredjedelen
- och en tredjedel nedifrån över översta tredjedelen...
...och sen ner i bunken för att jäsa vidare. Detta vikande ska leda till att glutentrådarna spänns upp, jag tycker mig ha märkt att bröd som är vikt flera gånger blir lite segare (på ett bra sätt) istället för smul-kompakt. Och ni vet ju vad jag tycker om smulor..?!
Glömmer man en deg så att den jäser för länge brukar det gå att rädda, man knådar ihop den rejält med händerna och börjar om på ny kula. Detta har hittills aldrig misslyckats - en av mina degar blev stående medan jag var iväg och födde barn och det blev en finfin limpa när jag & min bebis så småningom kom hem!
Känner jag mig entusiastisk häller jag ut degen på mjölat bakbord då och då. Jag låter den rinna ut till en stor fyrkantig kaka, kanske drar jag lite i den för att göra den större, och sen viker jag ihop den;
- en tredjedel från höger över mitt-tredjedelen
- en tredjedel från vänster över höger-tredjedelen
- en tredjedel från ovan över mitt-tredjedelen
- och en tredjedel nedifrån över översta tredjedelen...
...och sen ner i bunken för att jäsa vidare. Detta vikande ska leda till att glutentrådarna spänns upp, jag tycker mig ha märkt att bröd som är vikt flera gånger blir lite segare (på ett bra sätt) istället för smul-kompakt. Och ni vet ju vad jag tycker om smulor..?!
Glömmer man en deg så att den jäser för länge brukar det gå att rädda, man knådar ihop den rejält med händerna och börjar om på ny kula. Detta har hittills aldrig misslyckats - en av mina degar blev stående medan jag var iväg och födde barn och det blev en finfin limpa när jag & min bebis så småningom kom hem!
fredag 20 november 2009
Ska vi byta grejer..?
Icke-bakande människor blir ofta ENORMT imponerade eller VANVETTIGT stressade av faktumet att jag bakar. Det finns liksom en vacklande känsla mellan att "jösses, den här tjejen lägger verkligen krut på rätt grej" och "get a life - bröd finns på Konsum (även om det *gulp* är fyllt av massa konstiga tillsatser)".
Jag är inte ute efter att inte missionera.
Jag avslöjar gärna hemligheten att det ligger max 15 minuter av arbete bakom varje bakomgång"
Jag dömer ingen för att den köper Pågens eller Skogaholm.
Jag mästrar inte.
Däremot har jag insett vilken guldvaluta ett par hembakade limpor utgör så förutom att jag har mitt bröd som grund i familjens mättnad så använder jag mina limpor som bytesgods. Barnvakt en eftermiddag = två limpor. Vattnade blommor en semestervecka = två limpor.
Vet inte om Anders Borg gillar detta, men jag och mina vänner är extremt nöjda.
...sen finns det ju tjänster som inte går att värdera i enheten bröd, men det är en annan femma...
Jag är inte ute efter att inte missionera.
Jag avslöjar gärna hemligheten att det ligger max 15 minuter av arbete bakom varje bakomgång"
Jag dömer ingen för att den köper Pågens eller Skogaholm.
Jag mästrar inte.
Däremot har jag insett vilken guldvaluta ett par hembakade limpor utgör så förutom att jag har mitt bröd som grund i familjens mättnad så använder jag mina limpor som bytesgods. Barnvakt en eftermiddag = två limpor. Vattnade blommor en semestervecka = två limpor.
Vet inte om Anders Borg gillar detta, men jag och mina vänner är extremt nöjda.
...sen finns det ju tjänster som inte går att värdera i enheten bröd, men det är en annan femma...
onsdag 18 november 2009
Jans bok
Den svenska bibeln inom brödbak måste vara Jan Hedhs bok som kort och gott heter just BRÖD. Stor och tjock (hmm - höll på att skriva "precis som han själv") och med alla gunder rätt omständligt beskrivet.
Jag ägnade en sommar åt att baka enligt Jans recept; vägde och tempererade och tog tid och det ena med det andra. Bröden blev finfina, familjen mumsade&jublade (och duckade när jag var galet koncenterad för att få allt rätt) och jag lärde mig massor. När sommaren sedan var slut la jag boken åt sidan för att inte röra den på över ett år, alla detaljer stod mig fullständigt upp i halsen.
Fattar ju att om man bakar på bageri finns det en poäng med att alla bröd blir lika stora jämt, det är rimligtvis också viktigt att man kan räkna ut hur lång tid degen behöver jäsa så att man kan planera... MEN; jag driver ju inget bageri och för min del spelar en timme hit eller dit ingen roll.
Jag är Jan ett stort tack skyldig för massor av goda tips, det är också suveränt att ha en uppslagsbok med massa sanningar i. Men ska jag inspireras, då bläddrar jag i någon annan bok!
Jag ägnade en sommar åt att baka enligt Jans recept; vägde och tempererade och tog tid och det ena med det andra. Bröden blev finfina, familjen mumsade&jublade (och duckade när jag var galet koncenterad för att få allt rätt) och jag lärde mig massor. När sommaren sedan var slut la jag boken åt sidan för att inte röra den på över ett år, alla detaljer stod mig fullständigt upp i halsen.
Fattar ju att om man bakar på bageri finns det en poäng med att alla bröd blir lika stora jämt, det är rimligtvis också viktigt att man kan räkna ut hur lång tid degen behöver jäsa så att man kan planera... MEN; jag driver ju inget bageri och för min del spelar en timme hit eller dit ingen roll.
Jag är Jan ett stort tack skyldig för massor av goda tips, det är också suveränt att ha en uppslagsbok med massa sanningar i. Men ska jag inspireras, då bläddrar jag i någon annan bok!
söndag 15 november 2009
Pizzabullar
Det är ju matbröd som är min grej; rejäla limpor som går att skära i stadiga skivor som passar perfekt i rosten. Ibland blir det utsvävningar som baguetter eller frallor och idag gick det överstyr till det närmast crazy: jag bakade pizzabullar!
Har en misslyckad erfarenhet i bagaget (det kladdade, rann, fastnade och blev helt enkelt ganska oaptitligt) så inställningen idag var kanske lite avvaktande, men okej då...
Gjorde en pizzadeg av vetemjöl, olja, salt, vatten och jäst. Den fick jäsa en timme på balkongen, därefter kavlas ut till två rektanglar, inte alltför tunna (för att undvika att degen skulle spricka när köttfärssåsen kom på). På med såsen på ...säg 4/5-delar (inte sista för jag ville ha ordentlig omlott i slutet av rullen)... av rektangeln och sen rulla ihop. Skar varje rulle i tio eller blev det kanske tolv bullar vardera - kladd kladd - och sen fick dottern pensla med ägg och strössla riven ost och oregano över.
250 grader i tio minuter - klart!
Gorby, släng dig i väggen, this stuff was SO MUCH BETTER!
Har en misslyckad erfarenhet i bagaget (det kladdade, rann, fastnade och blev helt enkelt ganska oaptitligt) så inställningen idag var kanske lite avvaktande, men okej då...
Gjorde en pizzadeg av vetemjöl, olja, salt, vatten och jäst. Den fick jäsa en timme på balkongen, därefter kavlas ut till två rektanglar, inte alltför tunna (för att undvika att degen skulle spricka när köttfärssåsen kom på). På med såsen på ...säg 4/5-delar (inte sista för jag ville ha ordentlig omlott i slutet av rullen)... av rektangeln och sen rulla ihop. Skar varje rulle i tio eller blev det kanske tolv bullar vardera - kladd kladd - och sen fick dottern pensla med ägg och strössla riven ost och oregano över.
250 grader i tio minuter - klart!
Gorby, släng dig i väggen, this stuff was SO MUCH BETTER!
fredag 13 november 2009
Full frys
Ibland skenar baklusten iväg från hungern och frysen blir överfull av limpor & frallor av olika sorter. Jag kommer inte ihåg vilken som är vilken eller hur jag gjorde en ena eller den andra så när vi allt eftersom undrar
- Vad gjorde den här så smarrig? eller
- Blev inte den här lite trist?
...då finns aldrig svaret att finna.
Sånt är livet hos en freestyebagare.
- Vad gjorde den här så smarrig? eller
- Blev inte den här lite trist?
...då finns aldrig svaret att finna.
Sånt är livet hos en freestyebagare.
torsdag 12 november 2009
Fett
I nästan allt matbröd har man i någon sorts fett, vanligtvis olja. Smör känns mer som kanelbulle & lussekatt eller möjligtvis korvbröd.
Oljan då, vad är nyttan med den? Jo, den smörjer upp gluten-trådarna så att brödet blir lite segare och lite tätare. Väljer man en smakrik olja som ex-vis olivolja så bidrar den också som smaksättare, undrar dock i mitt stilla sinne om någon skulle vara bombsäker i ett blindtest.
Jag brukar i alla fall köra med rapsolja. Jag har i den när maskinen knådat ihop mjöl, sött, vätska, gryn, frön samt ev sur- och/eller fördeg och...
Nej, jag får vända på det: jag har i oljan när alla ingredienser utom salt är i. Saltet kommer ju allra sist, mer om detta vid annat tillfälle. Uppskattningsvis två tredjedelar den totala knåd-tiden är kvar när oljan går i och maskinen går fortfarande på låg fart.
Oljan ringlar jag ner medan maskinen jobbar med degen som ska vara väl hopknådad. Det är fascinerande att se hur den först lägger sig ovanpå och glänser för att sedan bilda små oljesträngar som liksom sugs in. Just det här momentet jag jag svårt att slita ögonen ifrån, det är näst intill magiskt hur den guldgula oljan försvinner in...
Nåväl, oljan får man nog helst inte glömma när man bakar matbröd. Uppskattningsvis drar jag i två-tre matskedar i en deg, ibland blir det nog mer bara för att det är så skoj att ringla!
Oljan då, vad är nyttan med den? Jo, den smörjer upp gluten-trådarna så att brödet blir lite segare och lite tätare. Väljer man en smakrik olja som ex-vis olivolja så bidrar den också som smaksättare, undrar dock i mitt stilla sinne om någon skulle vara bombsäker i ett blindtest.
Jag brukar i alla fall köra med rapsolja. Jag har i den när maskinen knådat ihop mjöl, sött, vätska, gryn, frön samt ev sur- och/eller fördeg och...
Nej, jag får vända på det: jag har i oljan när alla ingredienser utom salt är i. Saltet kommer ju allra sist, mer om detta vid annat tillfälle. Uppskattningsvis två tredjedelar den totala knåd-tiden är kvar när oljan går i och maskinen går fortfarande på låg fart.
Oljan ringlar jag ner medan maskinen jobbar med degen som ska vara väl hopknådad. Det är fascinerande att se hur den först lägger sig ovanpå och glänser för att sedan bilda små oljesträngar som liksom sugs in. Just det här momentet jag jag svårt att slita ögonen ifrån, det är näst intill magiskt hur den guldgula oljan försvinner in...
Nåväl, oljan får man nog helst inte glömma när man bakar matbröd. Uppskattningsvis drar jag i två-tre matskedar i en deg, ibland blir det nog mer bara för att det är så skoj att ringla!
måndag 9 november 2009
Degskrapan
En av mina allra, ALLRA bästa vänner är degskrapan. Liten, billig & enkel, men genialisk. Degkladd som annars hade blivit kvar på bänken för att slutligen fastna i min Wettex hamnar istället mitt i degen och blir en del av baket. Städprojektet blir dessutom enklare, vilken win-win!
Använder alltså den lilla tingesten till att allt eftersom under bakets gång skrapa med ena handen samtidigt som jag bakar med andra. Utmärkt framför allt vid kladdigare degar. Använder den också till att dela degen och till att snitta snyggt strax innan bröden ska in i ugnen. Den är vass som 17, vilket har gjort att jag istället snittat mig själv vid några tillfällen. A price I gladly pay.
För övrigt tycker resten av familjen också om den; de skrapar upp stearin från bord, spackel från väggar och gud vet allt med den. Allt som oftast är den alltså på drift, så jag vrålar högt från köket
- VAR ÄR DEGSKRAPAN? och då vet alla att nu är det ALLVAR och mamma blir GALEN om den inte kommer till rätta BUMS!
Använder alltså den lilla tingesten till att allt eftersom under bakets gång skrapa med ena handen samtidigt som jag bakar med andra. Utmärkt framför allt vid kladdigare degar. Använder den också till att dela degen och till att snitta snyggt strax innan bröden ska in i ugnen. Den är vass som 17, vilket har gjort att jag istället snittat mig själv vid några tillfällen. A price I gladly pay.
För övrigt tycker resten av familjen också om den; de skrapar upp stearin från bord, spackel från väggar och gud vet allt med den. Allt som oftast är den alltså på drift, så jag vrålar högt från köket
- VAR ÄR DEGSKRAPAN? och då vet alla att nu är det ALLVAR och mamma blir GALEN om den inte kommer till rätta BUMS!
lördag 7 november 2009
Mer mys
Äh, ni fattar förståss - man kan självklart ösa på med annat som lax, tonfiskröra, salami, keso, skagernröra, köttfärssås, mjukost, slottsstek, majonäs...
Som bonus brukar det också bli lite bröd över att ha till frukost dagen därpå; värm lite försiktigt i ugnen medan théet står och drar. Sköna stilpoäng!
Som bonus brukar det också bli lite bröd över att ha till frukost dagen därpå; värm lite försiktigt i ugnen medan théet står och drar. Sköna stilpoäng!
fredag 6 november 2009
Fredagsmys
Mackamiddag är ett perfekt alternativ till fredagskvällens tacos eller pizza eller vad det nu är ni äter som fredagsmys.
Idén är enkel; riktigt gott bröd, massor av olika pålägg och några olika alternativ att dricka beroende på smak och ålder. Det blir en given succé samtidigt som man kan passa på att rensa kylen på diverse konstiga rester. Alla har chansen att bygga just sin favoritmacka och jag kan nästan garantera att det hela blir väsentligt mer nyttigt än the average snabbmakaroner-med-kerre-och-mamma-Scan…
Fritt fram för pålägg alltså; ost, tapenade, grönsaker av alla sorter, skaldjursröra, paté, korv, rödbetssallad, kall kokt potatis, rostbiff, grillad kyckling, mozzarella, kokta ägg, leverpastej, hoummus, stekta ägg, brie, kräftstjärtar, skinka, potatissallad, skalade räkor, saltgurka…
Vi brukar köra en sorts hembakt baguette, är man hemma vid fyra-tiden kan alltihop faktiskt vara klart till sex. Förutom vetemjöl special kör jag olivolja, salt, jäst, vatten och faktiskt en näve havregryn eller två. Smällhet ugn i 15 min och därefter på ca 175 grader ytterligare 15 min.
Hur gott som helst för alla och i och med detta förklarar vi helgen påbörjad!
Idén är enkel; riktigt gott bröd, massor av olika pålägg och några olika alternativ att dricka beroende på smak och ålder. Det blir en given succé samtidigt som man kan passa på att rensa kylen på diverse konstiga rester. Alla har chansen att bygga just sin favoritmacka och jag kan nästan garantera att det hela blir väsentligt mer nyttigt än the average snabbmakaroner-med-kerre-och-mamma-Scan…
Fritt fram för pålägg alltså; ost, tapenade, grönsaker av alla sorter, skaldjursröra, paté, korv, rödbetssallad, kall kokt potatis, rostbiff, grillad kyckling, mozzarella, kokta ägg, leverpastej, hoummus, stekta ägg, brie, kräftstjärtar, skinka, potatissallad, skalade räkor, saltgurka…
Vi brukar köra en sorts hembakt baguette, är man hemma vid fyra-tiden kan alltihop faktiskt vara klart till sex. Förutom vetemjöl special kör jag olivolja, salt, jäst, vatten och faktiskt en näve havregryn eller två. Smällhet ugn i 15 min och därefter på ca 175 grader ytterligare 15 min.
Hur gott som helst för alla och i och med detta förklarar vi helgen påbörjad!
torsdag 5 november 2009
Skorpan
Storheter som Jan Hedh, Brunkebergs-Helene och surdegsMartin lovprisar brödskorpan. Ju hårdare desto bättre, typ. Själv ställer jag mig lite mer tveksam till den där knäckehårda ytan.
På plussidan:
* Utseendet - det är vackert med en lite sprucken, brunbränd skorpa.
* Smaken - lite tratteria/bodega smak, mmmmm.
På minussidan:
* Smulorna - jag HATAR smulor. HATAR-HATAR-HATAR. Med tre kidz är det en överlevnadsstrategi att försöka skapa det smulfria brödet.
* Smulorna igen (nämnde jag att jag HATAR dem?) - har man otur fastnar smulorna mellan tand och tandkött och det gör ont.
* Förvaring - bröd med skorpa går inte att förvara i påse. Att ha brödet i duk eller på skärbräda på bänken eller i påse känns bara fel hemma hos oss.
* Ugnsmomentet - för att få till en bra skorpa måste man joxa med ånga, is, vädring och andra trix. Inget för mig, jag vet för jag har testat.
2 - 4 till den mjuka skorpans fördel alltså. Förresten, kan man säga "mjuk skorpa" eller är det motsägelsefullt?
Ska förresten förtydliga att jag inte vill ha skorpan soggig eller seg, bara skär- och greppvänlig och dessutom gärna snygg!
På plussidan:
* Utseendet - det är vackert med en lite sprucken, brunbränd skorpa.
* Smaken - lite tratteria/bodega smak, mmmmm.
På minussidan:
* Smulorna - jag HATAR smulor. HATAR-HATAR-HATAR. Med tre kidz är det en överlevnadsstrategi att försöka skapa det smulfria brödet.
* Smulorna igen (nämnde jag att jag HATAR dem?) - har man otur fastnar smulorna mellan tand och tandkött och det gör ont.
* Förvaring - bröd med skorpa går inte att förvara i påse. Att ha brödet i duk eller på skärbräda på bänken eller i påse känns bara fel hemma hos oss.
* Ugnsmomentet - för att få till en bra skorpa måste man joxa med ånga, is, vädring och andra trix. Inget för mig, jag vet för jag har testat.
2 - 4 till den mjuka skorpans fördel alltså. Förresten, kan man säga "mjuk skorpa" eller är det motsägelsefullt?
Ska förresten förtydliga att jag inte vill ha skorpan soggig eller seg, bara skär- och greppvänlig och dessutom gärna snygg!
tisdag 3 november 2009
Klar!!
Bubblorna stirrar som hundratalet fiskögon från ytan av min surdeg. När jag rör runt i den är den som trögflytande, fluffig våffelsmet. Perfekt! Belönar den med ytterligare ett par nypor mjöl och lite vatten.
Nu är den redo - huset har åter en surdeg - ordningen är återställd.
Funderar på om det verkligen brukar gå så här fort, tre dagar? Vill minnas att förra gången jag gjorde en grundsur så liksom tvekade den ett par dagar innan den - pang - exploderade (och rann ut över alla kanter in/under/bakom i badrummet men det har jag försökt förtränga). Här har det gått på räls sedan första sekund..?
Nu är den redo - huset har åter en surdeg - ordningen är återställd.
Funderar på om det verkligen brukar gå så här fort, tre dagar? Vill minnas att förra gången jag gjorde en grundsur så liksom tvekade den ett par dagar innan den - pang - exploderade (och rann ut över alla kanter in/under/bakom i badrummet men det har jag försökt förtränga). Här har det gått på räls sedan första sekund..?
måndag 2 november 2009
Action direkt
Tittade till min surdeg på morgonen och det hade varit action i byttan all night long. Den hade puttrat upp och - phuff - börjat dofta. Store sonen avböjde artigt att komma nära, vis av erfarenhet nixade även brorsan. Lillasyster är av tuffare kaliber; hon sniffade och konstaterade att det stank är NÄSTAN värre än storebrors skor.
Stank? Lite ...funky... doftade det förvisso, men STANK är ett starkt ord?! Jag tog det i alla fall som kvitto på att vi är på rätt spår.
Bakar man på en höft måste man lita på känslan; hur doftar det? hur är konsistensen? hur är färgen? Det finns inget recept att falla tillbaka på och säga att "eftersom jag följt det här så borde det här vara rätt". Det går aldrig att skylla på någon stackars kokboks-författare när man freestylar. Visst kan det vara fel på mjöl, temperatur, bytta... Men nja, det är inte min stil. Blir det fel är det MITT fel. Och blir det rätt är det MITT mästerverk! Oerhört tillfredsställande!
Nåväl, jag öste i en halv näve mjöl och lite vatten, rörde runt ordentligt och ser förväntansfullt fram emot morgondagen!
Stank? Lite ...funky... doftade det förvisso, men STANK är ett starkt ord?! Jag tog det i alla fall som kvitto på att vi är på rätt spår.
Bakar man på en höft måste man lita på känslan; hur doftar det? hur är konsistensen? hur är färgen? Det finns inget recept att falla tillbaka på och säga att "eftersom jag följt det här så borde det här vara rätt". Det går aldrig att skylla på någon stackars kokboks-författare när man freestylar. Visst kan det vara fel på mjöl, temperatur, bytta... Men nja, det är inte min stil. Blir det fel är det MITT fel. Och blir det rätt är det MITT mästerverk! Oerhört tillfredsställande!
Nåväl, jag öste i en halv näve mjöl och lite vatten, rörde runt ordentligt och ser förväntansfullt fram emot morgondagen!
söndag 1 november 2009
Den gamla dog, en ny föds
Den gamla surdegen valde av något okänt skäl att ge upp. Den dog. Kanske berodde det på att jag glömt att mata den, kanske berodde det på att den hamnat lite för långt in i kylen alldeles intill det kalla elementet. Den har varit en tålmodig rackare, stretat vidare under inte alltid alltför goda förutsättningar men nu var det tydligen dags... Nåja - den hade gjort sitt, tack för flera års lång och trogen tjänst.
Tur att man inte är sentimental.
Dags att sno ihop en ny; i finaste Margareteskålen blandas cirka en deciliter grovt, ekologiskt rågmjöl med ett obesprutat men skalat & rårivet äpple och sedan vatten så att hela härligheten blir så där lagom tjockflytande. På med locket och därefter hedersplatsen i badrummet ovanpå torktumlaren. Varmt & gott, precis som det ska vara.
Tur att man inte är sentimental.
Dags att sno ihop en ny; i finaste Margareteskålen blandas cirka en deciliter grovt, ekologiskt rågmjöl med ett obesprutat men skalat & rårivet äpple och sedan vatten så att hela härligheten blir så där lagom tjockflytande. På med locket och därefter hedersplatsen i badrummet ovanpå torktumlaren. Varmt & gott, precis som det ska vara.
Själva grunden
Heder åt alla hemmabagare som väger varenda mjölskopa, tempererar vätskor, multiplicerar gradantal och antecknar varje manöver enligt konstens alla regler. Been there - didn´t like it.
Jag bakar på en höft; tar vad som finns hemma, slår till när tid finns och hoppas på det bästa. Min familj tuggar sig tålmodigt genom resultatet och blir allt som oftast både mätta, belåtna och till&med entusiastiska. Ibland kommer en diskret fråga om det här med råriven morot verkligen var så bra eller om det inte saknas lite salt, oftast är frågorna berättigade och just den missen upprepas inte.
Bokhyllan är fylld med bakböcker, de tjänar som inspiration och inte som regelböcker. Har liksom svårt att passera en ny titel utan att tänka att "det kanske är DEN HÄR som är som jag". Har inte hänt hittills, jag får väl skriva min egen bok så småningom.
Jag bakar på en höft; tar vad som finns hemma, slår till när tid finns och hoppas på det bästa. Min familj tuggar sig tålmodigt genom resultatet och blir allt som oftast både mätta, belåtna och till&med entusiastiska. Ibland kommer en diskret fråga om det här med råriven morot verkligen var så bra eller om det inte saknas lite salt, oftast är frågorna berättigade och just den missen upprepas inte.
Bokhyllan är fylld med bakböcker, de tjänar som inspiration och inte som regelböcker. Har liksom svårt att passera en ny titel utan att tänka att "det kanske är DEN HÄR som är som jag". Har inte hänt hittills, jag får väl skriva min egen bok så småningom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)