Tittade till min surdeg på morgonen och det hade varit action i byttan all night long. Den hade puttrat upp och - phuff - börjat dofta. Store sonen avböjde artigt att komma nära, vis av erfarenhet nixade även brorsan. Lillasyster är av tuffare kaliber; hon sniffade och konstaterade att det stank är NÄSTAN värre än storebrors skor.
Stank? Lite ...funky... doftade det förvisso, men STANK är ett starkt ord?! Jag tog det i alla fall som kvitto på att vi är på rätt spår.
Bakar man på en höft måste man lita på känslan; hur doftar det? hur är konsistensen? hur är färgen? Det finns inget recept att falla tillbaka på och säga att "eftersom jag följt det här så borde det här vara rätt". Det går aldrig att skylla på någon stackars kokboks-författare när man freestylar. Visst kan det vara fel på mjöl, temperatur, bytta... Men nja, det är inte min stil. Blir det fel är det MITT fel. Och blir det rätt är det MITT mästerverk! Oerhört tillfredsställande!
Nåväl, jag öste i en halv näve mjöl och lite vatten, rörde runt ordentligt och ser förväntansfullt fram emot morgondagen!
måndag 2 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar