Att baka är lite som att träna; jag gör det automatiskt flera gånger i veckan. Det är inte forcerat, inget måste, inte jobbigt (jo – träningen kan vara jobbig men det är inte jobbigt att komma till skott).
Ibland blir det ett break i det ena eller det andra. Kroppen signalerar att den behöver en vilovecka och bakandet går liksom i stå. Kanske är det för att frysen är överfull, kanske är det för att vi ätit oss mätta på bröd i alla dess former, kanske är det något annat..?
Förutom några kanelbullar har jag inte bakat på över en vecka. Eftersom jag rutinmässigt släpar hem mjöl är skafferiet överfullt av tunga påsar och brödhyllan i frysen börjar eka tom. Surdegen har jag matat så den hållit sig glad, men på assistenten har ett tunt lager damm lagt sig.
Pallrade mig i alla fall ut i köket i morse, rörde ihop en liten fördeg som fick stå på balkongen under förmiddagstimmarna. Torkade av assistenten och inventerade förrådet; vete special, solroskärnor och lite havregryn. Händerna arbetade av sig själva och snart snurrade maskinen igen. Degen har blivit vikt ett par gånger och snart kommer ugnsstenen vara varm. Jag är uppe på bakhästen igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar