Eftersom jag ju avskyr när det smular väljer jag ofta att baka in frön och gryn istället för att ha dem som tjusigt pynt ovanpå. Samtidigt undviker man också att behöva lurpassa på brödet i ugnen så att inte det fina pyntet bränns!
En av mina favoriter är solroskärnor; de är tillräckligt stora för att ge tuggmotstånd, tillräckligt små för att inte behöva hackas sönder. Smaken brukar beskrivas som nötaktig - jag vet inte det jag, men varför inte..?
Näringsmässigt innehåller de massa bra saker som proteiner och mineraler, dessutom fettsyror men mest nyttiga sådana.
En intressant grej jag noterat är att bröd med solroskärnor i ofta verkar jäsa mer på höjden än på längden och/eller bredden. Det blir helt enkelt mycket bulligare limpor om man vräker i en näve solroskärnor eller två. Det är för övrigt de proportionerna jag använder till en normalstor deg, en till tre rejäla grabbnävar! Mums!
lördag 28 november 2009
måndag 23 november 2009
Jäsning
Mina degar får jäsa länge, jättelänge. Brukar göra min deg, ställa in den i kylen eller ut på balkongen nå´n timme eller två eller tre eller mer, baka ut den och sen ytterligare en jässväng på en-två-tre timmar eller kanske en hel natt.
Känner jag mig entusiastisk häller jag ut degen på mjölat bakbord då och då. Jag låter den rinna ut till en stor fyrkantig kaka, kanske drar jag lite i den för att göra den större, och sen viker jag ihop den;
- en tredjedel från höger över mitt-tredjedelen
- en tredjedel från vänster över höger-tredjedelen
- en tredjedel från ovan över mitt-tredjedelen
- och en tredjedel nedifrån över översta tredjedelen...
...och sen ner i bunken för att jäsa vidare. Detta vikande ska leda till att glutentrådarna spänns upp, jag tycker mig ha märkt att bröd som är vikt flera gånger blir lite segare (på ett bra sätt) istället för smul-kompakt. Och ni vet ju vad jag tycker om smulor..?!
Glömmer man en deg så att den jäser för länge brukar det gå att rädda, man knådar ihop den rejält med händerna och börjar om på ny kula. Detta har hittills aldrig misslyckats - en av mina degar blev stående medan jag var iväg och födde barn och det blev en finfin limpa när jag & min bebis så småningom kom hem!
Känner jag mig entusiastisk häller jag ut degen på mjölat bakbord då och då. Jag låter den rinna ut till en stor fyrkantig kaka, kanske drar jag lite i den för att göra den större, och sen viker jag ihop den;
- en tredjedel från höger över mitt-tredjedelen
- en tredjedel från vänster över höger-tredjedelen
- en tredjedel från ovan över mitt-tredjedelen
- och en tredjedel nedifrån över översta tredjedelen...
...och sen ner i bunken för att jäsa vidare. Detta vikande ska leda till att glutentrådarna spänns upp, jag tycker mig ha märkt att bröd som är vikt flera gånger blir lite segare (på ett bra sätt) istället för smul-kompakt. Och ni vet ju vad jag tycker om smulor..?!
Glömmer man en deg så att den jäser för länge brukar det gå att rädda, man knådar ihop den rejält med händerna och börjar om på ny kula. Detta har hittills aldrig misslyckats - en av mina degar blev stående medan jag var iväg och födde barn och det blev en finfin limpa när jag & min bebis så småningom kom hem!
fredag 20 november 2009
Ska vi byta grejer..?
Icke-bakande människor blir ofta ENORMT imponerade eller VANVETTIGT stressade av faktumet att jag bakar. Det finns liksom en vacklande känsla mellan att "jösses, den här tjejen lägger verkligen krut på rätt grej" och "get a life - bröd finns på Konsum (även om det *gulp* är fyllt av massa konstiga tillsatser)".
Jag är inte ute efter att inte missionera.
Jag avslöjar gärna hemligheten att det ligger max 15 minuter av arbete bakom varje bakomgång"
Jag dömer ingen för att den köper Pågens eller Skogaholm.
Jag mästrar inte.
Däremot har jag insett vilken guldvaluta ett par hembakade limpor utgör så förutom att jag har mitt bröd som grund i familjens mättnad så använder jag mina limpor som bytesgods. Barnvakt en eftermiddag = två limpor. Vattnade blommor en semestervecka = två limpor.
Vet inte om Anders Borg gillar detta, men jag och mina vänner är extremt nöjda.
...sen finns det ju tjänster som inte går att värdera i enheten bröd, men det är en annan femma...
Jag är inte ute efter att inte missionera.
Jag avslöjar gärna hemligheten att det ligger max 15 minuter av arbete bakom varje bakomgång"
Jag dömer ingen för att den köper Pågens eller Skogaholm.
Jag mästrar inte.
Däremot har jag insett vilken guldvaluta ett par hembakade limpor utgör så förutom att jag har mitt bröd som grund i familjens mättnad så använder jag mina limpor som bytesgods. Barnvakt en eftermiddag = två limpor. Vattnade blommor en semestervecka = två limpor.
Vet inte om Anders Borg gillar detta, men jag och mina vänner är extremt nöjda.
...sen finns det ju tjänster som inte går att värdera i enheten bröd, men det är en annan femma...
onsdag 18 november 2009
Jans bok
Den svenska bibeln inom brödbak måste vara Jan Hedhs bok som kort och gott heter just BRÖD. Stor och tjock (hmm - höll på att skriva "precis som han själv") och med alla gunder rätt omständligt beskrivet.
Jag ägnade en sommar åt att baka enligt Jans recept; vägde och tempererade och tog tid och det ena med det andra. Bröden blev finfina, familjen mumsade&jublade (och duckade när jag var galet koncenterad för att få allt rätt) och jag lärde mig massor. När sommaren sedan var slut la jag boken åt sidan för att inte röra den på över ett år, alla detaljer stod mig fullständigt upp i halsen.
Fattar ju att om man bakar på bageri finns det en poäng med att alla bröd blir lika stora jämt, det är rimligtvis också viktigt att man kan räkna ut hur lång tid degen behöver jäsa så att man kan planera... MEN; jag driver ju inget bageri och för min del spelar en timme hit eller dit ingen roll.
Jag är Jan ett stort tack skyldig för massor av goda tips, det är också suveränt att ha en uppslagsbok med massa sanningar i. Men ska jag inspireras, då bläddrar jag i någon annan bok!
Jag ägnade en sommar åt att baka enligt Jans recept; vägde och tempererade och tog tid och det ena med det andra. Bröden blev finfina, familjen mumsade&jublade (och duckade när jag var galet koncenterad för att få allt rätt) och jag lärde mig massor. När sommaren sedan var slut la jag boken åt sidan för att inte röra den på över ett år, alla detaljer stod mig fullständigt upp i halsen.
Fattar ju att om man bakar på bageri finns det en poäng med att alla bröd blir lika stora jämt, det är rimligtvis också viktigt att man kan räkna ut hur lång tid degen behöver jäsa så att man kan planera... MEN; jag driver ju inget bageri och för min del spelar en timme hit eller dit ingen roll.
Jag är Jan ett stort tack skyldig för massor av goda tips, det är också suveränt att ha en uppslagsbok med massa sanningar i. Men ska jag inspireras, då bläddrar jag i någon annan bok!
söndag 15 november 2009
Pizzabullar
Det är ju matbröd som är min grej; rejäla limpor som går att skära i stadiga skivor som passar perfekt i rosten. Ibland blir det utsvävningar som baguetter eller frallor och idag gick det överstyr till det närmast crazy: jag bakade pizzabullar!
Har en misslyckad erfarenhet i bagaget (det kladdade, rann, fastnade och blev helt enkelt ganska oaptitligt) så inställningen idag var kanske lite avvaktande, men okej då...
Gjorde en pizzadeg av vetemjöl, olja, salt, vatten och jäst. Den fick jäsa en timme på balkongen, därefter kavlas ut till två rektanglar, inte alltför tunna (för att undvika att degen skulle spricka när köttfärssåsen kom på). På med såsen på ...säg 4/5-delar (inte sista för jag ville ha ordentlig omlott i slutet av rullen)... av rektangeln och sen rulla ihop. Skar varje rulle i tio eller blev det kanske tolv bullar vardera - kladd kladd - och sen fick dottern pensla med ägg och strössla riven ost och oregano över.
250 grader i tio minuter - klart!
Gorby, släng dig i väggen, this stuff was SO MUCH BETTER!
Har en misslyckad erfarenhet i bagaget (det kladdade, rann, fastnade och blev helt enkelt ganska oaptitligt) så inställningen idag var kanske lite avvaktande, men okej då...
Gjorde en pizzadeg av vetemjöl, olja, salt, vatten och jäst. Den fick jäsa en timme på balkongen, därefter kavlas ut till två rektanglar, inte alltför tunna (för att undvika att degen skulle spricka när köttfärssåsen kom på). På med såsen på ...säg 4/5-delar (inte sista för jag ville ha ordentlig omlott i slutet av rullen)... av rektangeln och sen rulla ihop. Skar varje rulle i tio eller blev det kanske tolv bullar vardera - kladd kladd - och sen fick dottern pensla med ägg och strössla riven ost och oregano över.
250 grader i tio minuter - klart!
Gorby, släng dig i väggen, this stuff was SO MUCH BETTER!
fredag 13 november 2009
Full frys
Ibland skenar baklusten iväg från hungern och frysen blir överfull av limpor & frallor av olika sorter. Jag kommer inte ihåg vilken som är vilken eller hur jag gjorde en ena eller den andra så när vi allt eftersom undrar
- Vad gjorde den här så smarrig? eller
- Blev inte den här lite trist?
...då finns aldrig svaret att finna.
Sånt är livet hos en freestyebagare.
- Vad gjorde den här så smarrig? eller
- Blev inte den här lite trist?
...då finns aldrig svaret att finna.
Sånt är livet hos en freestyebagare.
torsdag 12 november 2009
Fett
I nästan allt matbröd har man i någon sorts fett, vanligtvis olja. Smör känns mer som kanelbulle & lussekatt eller möjligtvis korvbröd.
Oljan då, vad är nyttan med den? Jo, den smörjer upp gluten-trådarna så att brödet blir lite segare och lite tätare. Väljer man en smakrik olja som ex-vis olivolja så bidrar den också som smaksättare, undrar dock i mitt stilla sinne om någon skulle vara bombsäker i ett blindtest.
Jag brukar i alla fall köra med rapsolja. Jag har i den när maskinen knådat ihop mjöl, sött, vätska, gryn, frön samt ev sur- och/eller fördeg och...
Nej, jag får vända på det: jag har i oljan när alla ingredienser utom salt är i. Saltet kommer ju allra sist, mer om detta vid annat tillfälle. Uppskattningsvis två tredjedelar den totala knåd-tiden är kvar när oljan går i och maskinen går fortfarande på låg fart.
Oljan ringlar jag ner medan maskinen jobbar med degen som ska vara väl hopknådad. Det är fascinerande att se hur den först lägger sig ovanpå och glänser för att sedan bilda små oljesträngar som liksom sugs in. Just det här momentet jag jag svårt att slita ögonen ifrån, det är näst intill magiskt hur den guldgula oljan försvinner in...
Nåväl, oljan får man nog helst inte glömma när man bakar matbröd. Uppskattningsvis drar jag i två-tre matskedar i en deg, ibland blir det nog mer bara för att det är så skoj att ringla!
Oljan då, vad är nyttan med den? Jo, den smörjer upp gluten-trådarna så att brödet blir lite segare och lite tätare. Väljer man en smakrik olja som ex-vis olivolja så bidrar den också som smaksättare, undrar dock i mitt stilla sinne om någon skulle vara bombsäker i ett blindtest.
Jag brukar i alla fall köra med rapsolja. Jag har i den när maskinen knådat ihop mjöl, sött, vätska, gryn, frön samt ev sur- och/eller fördeg och...
Nej, jag får vända på det: jag har i oljan när alla ingredienser utom salt är i. Saltet kommer ju allra sist, mer om detta vid annat tillfälle. Uppskattningsvis två tredjedelar den totala knåd-tiden är kvar när oljan går i och maskinen går fortfarande på låg fart.
Oljan ringlar jag ner medan maskinen jobbar med degen som ska vara väl hopknådad. Det är fascinerande att se hur den först lägger sig ovanpå och glänser för att sedan bilda små oljesträngar som liksom sugs in. Just det här momentet jag jag svårt att slita ögonen ifrån, det är näst intill magiskt hur den guldgula oljan försvinner in...
Nåväl, oljan får man nog helst inte glömma när man bakar matbröd. Uppskattningsvis drar jag i två-tre matskedar i en deg, ibland blir det nog mer bara för att det är så skoj att ringla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)